Min älskade lilla fransman finns inte längre.
Jobbigt - är bara förnamnet.
Jag saknar honom så oerhört och tomrummet är stort.
Jag ser honom ligga i favoritfåtöljen - hör honom tassa i köket - känner honom bredvid mig i sängen.
Han finns överallt!!
Men jag klarade inte av att se honom ha ont.
Nu sover han gott - och slipper lida.
Kan inte sluta gråta.
